Artikel: Forskar om älgvandringarna

Inte alla älgar vandrar, men många. De kan gå upp till tio mil eller längre för att ta sig mellan sommar- och vinterbeten. Särskilt viktigt är det för älgkorna som gärna kalvar på samma ställe, år efter år. Ofta med en differens på bara 100 meter.

I Norrbotten har forskning kring älgars vanor pågått under flera decennier. På 80-talet började radiohalsband användas på älgarna. 

Fredrik Stenbacka, forskare vid Statens Lantbruksuniversitet, SLU, i Umeå, berättar:

– Då var man tvungen att åka ut i skogarna och pejla in korna, genom triangulering. Det är ett sätt att räkna ut en plats genom två kända koordinater. 

Han berättar vidare om när GPS:erna, som kommunicerar via satellit, kom. De började användas på älgarna år 2003. 

– Tack vare dessa kunde vi börja följa älgen på ett helt annat sätt. Nu får vi in data till servern så att vi kan studera hur de rör sig just i denna stund. Vi ser när och hur de vandrar, var de har sina revir och när kalvarna föds. 

Naturliga leder

Älvar och älvdalar blir naturliga leder för älgarna att följa. Ofta simmar älgarna över vattnet på ett och samma ställe år efter år. Det finns belägg för att älgarna följt samma leder i flera tusen år.

– Vi ser fångstgropssystem efter älvdalarna, just där vi i dag ser vandringsälgar. Det är ett trögt system som inte förändras nämnvärt, berättar Fredrik.

Älgarna rör sig mellan sina sommar- och vinterbeten i jakten på föda. Höstvandringen, mot mer snöfattiga områden, kan ta flera månader, då det finns gott om energi lagrad i djurens kroppar. Vårvandringen kan vara över på en vecka eller två. Men älgar vandrar olika långt och en del vandrar faktiskt inte alls.

– Vi vet att de nordliga älgarna generellt vandrar längre än de sydliga. Vissa, på till exempel Öland, rör sig bara någon mil och har betesområden som överlappar varandra. Andra älgar, de som har sina sommarbeten nära fjällen, kan gå över tio mil och då pratar jag fågelvägen, säger Fredrik.

Han poängterar att älgar är individer. Det finns ett huvudmönster men det finns alltid de som väljer att gå mot ett helt annat håll. De som byter riktning är ofta fjolingar, fjolårskalvar, eller tvååringar.

– Men det vanliga är att de går till samma ställe. GPS-kor som vi följt under många år kan kalva inom några hundra meter, år efter år efter år.

Älgstammen har i minst två omgångar varit illa ute, dels för 2 000 år sedan i samband med en klimatförändring, dels för 200 år sedan på grund av för högt jakttryck. Ändå har de återetablerade stammarna fortsatt att följa de gamla lederna. Detta talar för att naturens beskaffenhet styr dess vandring. Älgen följer vattendrag och höjdryggar.

Även om älgen försvinner lönar sig vissa vägar genom landskapet, det är inte krångligare än så.

Fredrik menar att en anledning till att älgen väljer nya områden skulle kunna vara tillgången på föda. Älgarna vill vara i ett område rikt på bete när de ska få sina kalv. Men det verkar faktiskt inte alltid vara så. Migrationsälgar som kommer tillbaka till vinterområdet kan skapa stora grupper och ge upprepade höga skogsskador. Men de återkommer till samma områden fast det är nedbetat. På kort tidsskala så ser man inte någon förändring i deras bete.

– Någonting sätter igång vandringen och ofta går de i grupp. Hur mycket snö det finns kan vara en anledning, förklarar Fredrik.

– Ibland påbörjar de vandringen men kommer för tidigt. Är det för mycket snö när de närmar sig fjällen, då stannar de upp ett tag.

Vissa kor hinner heller inte fram till sitt kalvningsområde innan de måste kalva. Efter kalvningen stannar de några dagar, sedan fortsätter de trots en ganska nyfödd kalv.

– Vissa kan man tycka går på väldigt snabbt, menar Fredrik och berättar om kon i norra Överkalix som simmade över strida Kalixälven med sin en- eller tvådagars gamla kalv.

Kalven klarade sig dessutom över. 

– Hon skulle till sitt kalvningsområde på andra sidan älven men hann inte dit före kalvningen. Jag vet inte om isen låg kvar eller vad som fick henne att avstå att gå över. Så hon kalvade på fel sida för att bara någon dag senare simma över. Hon skulle helt enkelt bara över, till ett område hon kände och där hon visste att det fanns mat. 

Älgen är en väldigt duktig simmare. 

– Om du står och tittar ut mot en ö utanför västkusten i Norge så ser du inte stranden på andra sidan, inte ens med kikare. Men ute på den ön finns det älgar, de simmar konstant över. Vad de ställer in siktet på vet jag inte, de kliver bara ner i havet och simmar, berättar Fredrik.

Läs mer! De simmande älgarna i Kullberg

Läs mer: Älgfångstgropar skvallrar om förr

Se älgarna röra sig över sjön och genom en trädgård!

Publicerad i Njus 2017-04-24.