Artikel: Fångstgropar för älg skvallrar om förr

Fångstgrop i Resele, Sollefteå. Foto: Bernt-Ove Viklund

Tidigare publicerad i Njus 2017-04-24

I Kullberg utanför Junsele passerar stora mängder älgar varje vår. Det är inget nytt, de har alltid gått den här vägen. Faktiskt så länge som i flera tusen år, det vittnar de stora systemen med älgfångstgropar om.

Gropar för att fånga älgar har varit kända inom arkeologin länge. De har använts från stenåldern fram till historisk tid och de går tillbaka åtminstone 6 000 år i tiden. De är en typisk norrländsk företeelse, vi har uppskattningsvis mellan 30 000 till 40 000 fångstgropar i Norrland, inräknat Dalarna.

– Men trots det vet vi inte alltid hur de har använts, om det handlat om aktiv eller passiv jakt, berättar arkeolog David Loeffler från Murberget i Härnösand.

– Vid aktiv jakt drev man djuren mot groparna, vid den passiva hoppades man på tur, att älgen skulle komma vandrandes av sig själv och trilla ner.

Man vet dock hur fångstgroparna var beskaffade.

– Eftersom groparna använts under så lång tid har lösningarna varierat. Ibland hade de en knuttimrad lådliknande konstruktion i botten där älgen fastnade med fötterna. Ibland var de klädda med rundvirke för att jorden inte skulle rasa. Ibland var de täckta med ett lock som hade ett hål i mitten som gjorde att älgarna blev hängandes i fram- eller bakbenen. Vissa gropar hade spjut i botten, berättar David och fortsätter:

– Ibland ser man en gärdsgård mellan de olika groparna som man använt för att tvinga djuren mot groparna. Och en del kan ha använts på vintern och andra sommartid.

Framför älgtornet syns en gammal fångstgrop för älg, Torp socken. Foto David Loeffler.

Trots den stora mängden fångstgropar saknas de i äldre dokument vilket David tycker är väldigt konstigt:

– Där det annars står sida upp och sida ner om flottning, fiske, laxfiske, orr- och tjäderjakt står det ingenting om fångstgroparna. Till och med i Ekmans stora bok Jakt och fiske från 1910 är det tyst. Det kan jämföras med att det om 400 år inte skulle stå ett ord om bilen i historieböckerna. Kanske var groparna så alldagliga att man inte tyckte de var värda att nämna?

David Loeffler ute i markerna. Foto: Eivor Grundberg.

Det vi vet kommer nästan alltså bara från arkeologerna. 1863 hade vi nästan utrotat älgen. Jakten förbjuds och därmed även gropar, gevär, yxa och giller.

– Exakt hur länge man använt fångstgroparna vet vi inte, men med tanke på att torparna tjuvjagade så de har säkert använts lite längre än fram till förbudet, säger David.

I ett nutida försök tog det fyra man fyra dagar att bygga en fångstgrop. Då användes järnverktyg. Ett liknande försök har gjorts med spett av trä och skovlar av älghorn vilket naturligtvis tog mycket längre tid men ändå gick.

– Det finns ett gammalt protokoll från Norge som berättar om två systrar som ärver sin far. Den ena systern valde bort gården mot att få ärva de sju fångstgroparna. Det säger en del om deras värde. Man kan tänka sig vilka enorma arbetsinsatser det låg bakom systemen, att gräva, bygga och underhålla. De kan mycket väl tänkas ha gått i arv liksom åkermark och annat.


Fångstgroparna i Kullberg

Kullberg utanför Junsele har en av de större koncentrationerna av fångstgropar i länet, de är väldokumenterade och kända sedan länge. David har själv varit där. Han visar tjänsten Fornsök på webben där man kan se en karta över Kullberg. På kartan syns dels mängder av små grå cirklar som markerar varje fornminne, i vårt fall fångstgropar, dels fyra kraftiga blå streck som märker ut hela fångstgropssystem. Ett av systemen är 1 175 meter långt och består av hela 22 gropar.

Klickar jag på en liten cirkel får jag mer information.

– Det är inskannade beskrivningar, handskrivna i blyerts, alltså själva inventeringsböckerna som man hade med sig ut och skrev i, förklarar David. Han berättar att man 1968 hittade 17 av de 22 fångstgroparna. Ytterligare fem upptäcktes vid ett senare tillfälle. 

Letar man sig sedan vidare på kartan, kanske framför allt väster och öster om Kullberg, så dyker fler fångstgropar upp. Det ligger nära till hands att tro att älgarnas vandringsleder sträcker sig längre.

– Vandringsleder för älg är av vad man vet ganska konstanta. Jag brukar säga att vill man hitta fångstgropar ska man leta efter jakttorn. Älgen har sina rutter, säger David Loeffler.

Det finns alltså en uppenbar koppling mellan arkeologernas kartläggning av fångstgropar och dagens forsning med GPS-utrustade älgar.

– Biologerna har inte brytt sig om arkeologernas arbete, medan arkeologerna har i väldigt hög grad använt sig av biologernas resultat.

Läs mer: De simmande älgarna i Kullberg

Läs mer: Forskar om älgvandringarna

Du gillar kanske också...